Video8 var Sonys första format som använde metallpartikelband (MP tape) — samma grundläggande teknik som senare drev Hi8 och Mini DV. Metallpartikelband lagrar betydligt mer information per kvadratmillimeter än VHS-bandets järnoxid, vilket var anledningen till att Sony kunde få plats med ett användbart videokameraformat i en kassett knappt större än en musikkassett.
Men metallpartiklar oxiderar. Varje Video8-kassett har långsamt rostat sedan den spelades in. De ursprungliga Video8-kassetterna från 1985–1995 är nu 30–40 år gamla och närmar sig gränsen för metallpartikelbandets stabilitet. Vissa kassetter inspelade i slutet av 1980-talet visar nu allvarliga dropouts som inte fanns vid inspelningen.
Video8 hade dessutom högre dropout-frekvens än VHS redan när banden var nya — den konsumentanpassade bandformuleringen och den höga informationsdensiteten gjorde korta signalbortfall oundvikliga. Efter tre decennier av ytterligare metalloxidation kan dropouts bli så allvarliga att bild och ljud påverkas permanent.
Det andra problemet är uppspelningsutrustning. De flesta Video8-videokameror fungerar inte längre eller har försvunnit — bortglömda på vindar och i källare när DV- och digitalkameror tog över på 2000-talet. Sonys professionella EV-S350 Video8-däck och konsumentdäcket EV-C200 blir allt sällsyntare. Vi underhåller servade Video8-uppspelningsmaskiner specifikt för arkivarbete.
